Nödrop från Kenya

Mamma, jag är så hungrig. Daudi tittade bedjande på sin mamma,

− Jag vet min älskling, men vi har inte mer mat att äta idag.

− Varför? Daudis röst lät ynklig.

− Vi fick inga skördar med majs och bönor i år. Och pappa måste föra korna långt bort för bete.

− Är det för att det inte regnar?

− Ja, vännen, regnen har inte kommit på länge Det är så torrt överallt, inget gräs till korna och ingen majs till människorna. Hon strök sin son över kinden. Han hade blivit så mager.

Hans ben var som pinnar nedanför shortsen. Om de ändå kunde få tag på vatten, så mycket att de skulle kunna använda en del att vattna åkrarna med. Då skulle de alltid ha mat.

Men vem skulle vilja betala en brunnsborrning eller ett dammbygge?

Vem brydde sig om dem i deras del av världen? Savannens folk som levde efter naturens nycker. När regnen kom och om gräshoppor och vilda djur höll sig borta hade de det bra, men när regnen uteblev, då fick de svälta. De hade redan förlorat ett barn och hälften av korna.

− Vem vill hjälpa oss, tänkte hon…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I södra Kenya lever folket i huvudsak av odlingar av majs och bönor samt hirs, och av kött och mjölk från boskapen. Under torra perioder som varit flera den senaste 10 årsperioden, drabbas de av svält. Med svälten följer alltid epidemier av olika infektionssjukdomar, vilket förvärrar situationen ytterligare. För att hitta vatten att dricka får man vandra långa vägar.

Det är en ohållbar situation, och det behövs brunnar och uppsamlingsdammar för vatten.

Vatten är hälsa.

Bara vanligt vatten….

Klicka här om du vill ge en gåva till projektet. 

Tack för att du är med och stöder masajerna och andra stammar genom att köpa denna väska. Pengarna går till brunnsborrning och/eller dammbygge i södra Kenya.